pläjh

dumma dumma hjärna och alla fem sinnen och näsa som snorar och kropp som gör ont. dumma tankar som bankar och ögonlock som öppnas och ilska som trilskas och sorg i ett hjärta. dumma ensamhet och tystnad och världens höga vrål, dumma snö och dumma solsken som inte finns och dumma människor som inte gör som man vill och dumma dumma mig för att jag förväntar mig en värld av guld när allt bara är skärp och lort.
 
varför kunde inte jag få bli den där långa, snygga tjejen som alla bjuder på fester och som alltid blir bra på bild? hon som hör hemma vart hon än sätter sin fot och som välkomnas öppet av var mans (och kvinnas) famn? hon som lätt sveps iväg istället för att behöva planera själv? varför blev inte vi alla såna tjejer? hade inte världen varit lite enklare då, om vi alla hade kunnat pluta lite med våra läppar och visa lite av våra oerhört långa, och sjukt snyggt brunbrända ben för att kunna uppnå en liten del av en dröm som ligger och gror inom oss? 
 
bög hora och kuk. så känner jag just nu. nu är jag öppen med det och ni får tolka det precis hur ni vill. jag är arg ledsen och ensam. och jag vill hem. 
 
Upp