JAG SA DET

jag är inte känslomässigt avtrubbad bara för att jag inte känner för dig (fast jag kan förstå att man kan tro det, du är perfekt)!! Jag har tusen miljoner känslor men jag har ärligt talat ingen aning om hur jag ska kunna förklara dem mer korrekt för dig. Eller det kanske inte ens är det som krävs, jag vet inte. Men jag känner en oerhörd skuld. Det kanske inte är tanken heller. Jag vet att jag inte borde, men jag kan inte rå för hur jag känner. Jag kan verkligen inte rå för att mina skuldkänslor är de starkaste känslorna jag har gentemot dig just nu. 
 
Och jag är osmidig! och jag är feg. men jag har fan inte ljugit. Du måste ha ljugit för dig själv varje gång vi hade samtalet om att jag inte var säker på mina känslor, att jag inte ville gå för snabbt fram. Jag var hundra procent ärlig med att jag har väldigt svårt för att bli kär. Jag sa det till dig. Jag har inte mer bevis på det än att du har hört det, men jag sa det. Jag sa det. Du vet att jag sa det. 
 
Och jag förstår hur du tänkte att det skulle vara annorlunda med dig. För det trodde jag också. För allting är annorlunda med dig. Du är fantastisk, du har allt som jag bokstavligen har bett om men.. ja, resten vet du ju. För det sa jag ju. Men du får aldrig tro att du är ett projekt, ett experiment eller en testperson för mig. Du är fantastisk för mig. Men inte på samma sätt som jag tydligen varit för dig. 
 
Nu är jag boven, och egentligen så håller jag med om att jag bara ska svälja det. Men vi är ju, eller har i alla fall varit två i det här och det enda jag måste få tillägga är åtminstonde: jag ljög aldrig. Det vet du. För jag sa som det var. Om du inte hörde eller inte ville höra så är inte det mitt fel. För jag sa det jag skulle säga. Jag höll mig jävligt mycket till manus, av erfarenhet.   Over and out
|
Upp