en meterdjup grop i mitt bröst

för det är det enda jag vill ha. 
ett litet klick väger tyngre än allt ikväll,
gör så att jag känner mig hel och sedd. 
för det känns som att jag gör allt, men det ses över huvudet. 
jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. 
 
å andra sidan vet jag visst det (som alltid, inget är enkelt)
jag borde bara skita i det och gå ändå
framåt är den enda vägen,
och det enda jag har gjort
fast ni inte ser. 
ni ser inte mig 
fast ni är det enda jag ser, hela tiden. 
 
ni säger att jag måste sluta va så självkritisk,
men vet ni vad.
när det enda man blir sedd för är de dåliga valen, 
då är det lätt att det blir så.
jag är bra ändå, men det är svårt att förstå.
 
|
Upp