never ending story shalalala

jomenvisst. Det där med att inte räcka till, att vara den som hela jävla tiden försöker hjälpa men aldrig verkar nå fram. En tom och bottenlös känsla som med jämna mellanrum bekräftas och eldas på. När en försöker vara en medmänniska, försöker hjälpa till och räcka till men så blir en den som drar det korta strået och den som blir vänd ryggen.
 
så trött en blir på att ha hopp för sina medmänniskor ibland. så arg en blir när ens medmänniskor inte verkar vilja förändras, utan istället tar ett halvdant kliv ur soppan de spenderar sina dagar i, för att visa mig att visst kan dem. Men så fort jag släpper dem med blicken, så ska de genast hoppa i igen och fortsätta bada i spadet av deras egna uppluktrade känslor och sönderkokade självinsikt. skämmes, säger jag. skämmes.
 
men ändå. jag vet att inte Rom byggdes över en dag. Och jag vet att inte människor, folk eller personer förändras över en handvändning - självklart. MEN jag blir så trött så trött sååååå trött. Fucking jälva självinsikt, vet ni vad det är? om inte - googla och kom tillbaka sen när ni har det. tack och hej för mig för jag ORKAR INTE.
 
// en människa med 75% självinsikt men det räcker gott och väl

all men are pigs

dog precis lyckomusikdöden när jag besökte flickvansmaterialet.blogg.se och insåg att Studio killers har släppt hela sin skiva, som jag väntade så otåligt på för typ två år sedan! Sen glömde jag ju självklart av att jag väntade på den, så det var en härlig överraskning. OCH så har dem gjort en låt som heter All men are pigs. det är därmed konstaterat; hen som väntar på något gott väntar ALDRIG för länge!
 
Upp