tankebubbla <<

Ibland kommer jag på mig själv att leva i föreställningen om att människor som jag har lagt bakom mig inte förändras eller utvecklas. Att dem är statiska och på så vis människor jag inte är intresserad av att ha i mitt liv igen, eftersom det uppenbarligen inte var en bra idé ens första gången.
 
Facebook är ett fantastiskt fenomen på det viset. Du kan se på nya bilder och läsa nya statusar och utvärdera dessa personers liv på distans och leta leta leta efter alla de där sakerna som avgjorde hur vänskapen mellan oss skulle utvecklas - eller i dessa fall avvecklas. Du kan också klicka dig vidare till deras nya respektive och bedömma denna, eller så kan du utvärdera klädstilen som personen har tagit sig an det senaste, eller varför inte granska spotifyfeedet och försöka genom erfarenheter och psykologiska genvägar komma fram till om personen i fråga fortfarande är ett asshole.
 
Jag kan, i mina mindre rationella stunder, svara mycket enkelt på den frågan. JA. En gång asshole, alltid asshole. //Där finns ingenting att hämta. Tänka sig, hen skulle se mig nu! Här sitter jag och skriver manus, och lär mig filmvärldens alla hemligheter, och hen jobbar fortfarande på samma ställe MEN har börjat lyssna på Lana Del Ray. OJ OJ OJ, hen skulle bara veeeeeeta hur stor världen är och vad hen missar. Fast å andra sidan, så kanske hen gör världen en tjänst genom att inte vistas alltför mycket i den.//
 
Ja men så kan jag tänka. Ganska mycket faktiskt. Bläddra runt, leta fel, skratta åt ansiktet på skärmen. Känna mig trygg och stolt, för att jag är så långt bort och för att jag lyckades värja mig från en relation jag inte riktigt ville ha. Götta mig i min egen duktighet. För duktig, det är jag ju!
 
Men jag måste ju också kunna erkänna min brist på realism i detta orationella tänkande. För precis som jag har utvecklats och på olika sätt förbättrats som person så måste ju även dessa göra det. Det är ju för fan människor jag snackar om, liksom. och så är ju även jag, och när jag sitter och bläddrar bild efter bild på någons profil så väger jag in mina egna värderingar om den personen vars sida jag ämnat att besöka. och det är ju där jag fastnar. Och tror, att bara för att jag inte har fått se, känna eller vara med om den förändrig och utveckling som den personen har gått igenom, så finns den inte. nästan som förblindad av mina egna framsteg.
 
Men självklart är det så också, en måste ju fokusera på sin egna utveckling - annars så kommer en ju ingenstans. Det finns människor som kan dra dig någonstans, men för att komma över det sista krönet efter backen så behöver du själv också putta på. Annars så är det inte till någon nytta, och dessvärre på någon annans bekostnad dessutom. Så, ja. Jag har varit fokuserad på min egna utveckling. och ett steg i den utvecklingen innebär också att försöka förstå att människor kan förändras. och förbättras. oavsett vad mina erfarenheter säger. för mina erfarenheter är mina, och bara det. Inget som ska stå ivägen för någon annan, precis som någon annans erfarenheter av mig inte ska hindra mig.  och när jag tänker så, så tänker jag också att det kanske blir riktigt jäkla kul att träffa dessa människor i framtiden. eller så blir det riktigt jäkla tråkigt. Men då är det ett senare problem.
 
 
 
 
 
 

love birds

 
 
mina två magnifika och undersköna duvor som alltid finns för mig och med mig. Ni skyddar mig i alla stormar och älskar mig i alla framgångar. era hjärtan är två av de största och vänaste och era skratt är som bensin för min lyckas eld. jag älskar er och vill att vi ska vara fysiskt närmare. men trots avstånd så är ni alltid mina love birds.
Upp