but I'll never know what I'm looking for

vaknar. somnar. prickiga lakan och skrivsvårigheter. formella möten och informell kommunikation. livet ställs på sin ända då och så. Ibland måste man göra vad man blir tillsagd. ibland måste man motarbeta sin trygghetszon. ibland måste man komma bort, eller komma hem, för att veta att man måste komma bort igen. ibland måste man bara blunda och ta en djupt andetag. dyka ner till botten igen och finna nergrävda skatter. tillåta sig känna triumf och glädje. tillåta sig att sjunka och famla i mörker. tillåta sig livet. 
 
idag åker jag till stockholm igen efter en sex dagar lång vistelse hemma i Åsa och Göteborg. jag vill inte komma hem till Solna med hetsjobb och uppsägning. vill inte gå ut i butiker och desperat söka efter ett jobb som jag inte ens vill ha egentligen. vill inte vara vuxen och stor och känna den ekonomiska stressen i bakhuvudet. vill inte. Men, man måste ta ansvar för sina val och sina handlingar. Jag kan inte ta ansvar för att butiken ska läggas ner men jag måste ta ansvar över mitt val att flytta till Solna, att jag ville förändra mitt liv och att jag vill vara självständig. Ibland kan vuxenlivet vara det bästa som finns, men idag vill jag egentligen bara ligga hemma hos mamma och pappa och råskolka från livet. inte ta ansvar. inte vara stor. bli klappad på. bli omhändertagen. bli kramad. bli älskad. 
 
"det kommer att gå bra", den rösten ekar i mitt huvud och jag vet. jag vet att det kommer att gå hyffsat bra i alla fall. att det kommer förhoppningsvis leda till någonting bättre. en form av ett starkare jag. en erfarenhet mer. jag har välsignats med en egenskap som kallas för optimism, och jag är glad för det. för nog kan jag gräva, jag kan gräva ner mig själv så jävla djupt ibland (det kanske har märkts här!?) men saken med mig är att jag aldrig har hittat något sätt att fylla igen hålet över mig utan att först klättra upp igen. Jag har aldrig låtit någon annan fylla igen hålet över mig. och jag kommer alldrig tillåta det. jag är stark. inte lika stark idag, men jag är stark. jag är självständig. och även om det suger idag så vet jag hur jag ska ta ansvar för mina val och handlingar. och det gör mig också stolt. och mogen. och till en vuxen människa som kan tillåta sig ligga och låtsas vara liten i sitt gamla flickrum. kanske bara för idag. men det är okej. 
Upp