Därför är jag demokratisk socialist

"Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig.
När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår ,sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.
Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år."  - Olof Palme

Så sa han det. Min största socialdemokratiska förebild, Olof Palme, i valdebatten 1982. Då Sverige hade styrts av inte bara en, utan så mycket som fyra olika, ostadiga regeringar under 4 år, mestadels under centerpartisten Fälldin. 

Talet är över 30 år gammalt, men idag minst lika aktuellt. Dagens blå regering må kanske inte vara lika stormig och ostabil som då, men de konsekvenser som detta styre har ställt Sverige inför de sju senaste åren är ohållbara och ett starkt bevis på att det är skillnad på Sveriges olika partier, även om det är många som påstår det motsatta. 

Det är det vanligaste jag får höra av folk jag känner när jag disskuterar politik med dem."Det är ju typ ingen skillnad på de svenska partierna ändå, så det spelar ju ingen roll hur man röstar". Tidigare har jag sagt att det kanske är sant, att den politik som är mest höger idag i våran riksdag, kanske är ganska röd ändå, om man ska jämföra med andra länder och partier. Med tanke på att Sverige under det senaste århundradet har byggts och styrts av socialdemokratin så vore det ju inte så underligt, eller hur. Man måste ju utgå från där man står, och Moderaterna skulle ju omöjligen bara kunda vända på steken vid sin vinst 2006 och ta bort semestern och den fria sjukvården helt för de som inte kunde betala. Det funkar ju inte. 

Men... man lever och man lär. Jag har under den senare tiden varit aktiv inom den socialdemokratiska politiken och jag har synat mig själv och andras åsikter, och med detta har jag också lärt mig se nyanserna och skillnaderna mellan våra svenska partier. Idag skulle jag inte vilja påstå att Moderaterna och Socialdemokraterna för liknande politik. Jag kan fortfarande hålla fast vid att Moderaterna har varit tvugna att arbeta från där Persson lämnade över till Reinfeldt. Men efter att Persson lämnade över pinnen så har vårat land bara djupdykt. Men nu skriver jag inte för att redovisa bristerna i Allianses politik, tro det eller ej. Det kan jag skriva om en annan dag (det skulle bli ett fint stycke).


Varför är jag demokratisk socialist? 

Jag har, till skillnad från Palme, varken varit i Indien eller USA, och fått se den fruktansvärda, men mycket olika, fattigdom som finns i dessa två gigantiska länder. Men jag behöver inte åka så långt för att se vad fel politik gör med en befolkning. Jag behöver inte åka så långt för att förstå att det inte bara ska handla om pengar, materiella ting och makt. Jag behöver inte ens kliva utanför min egen dörr för att inse att allting egentligen handlar om människor. Om personer, individer, människor

Jag är demokratisk socialist för att jag tror att om du mår bra, så mår jag bra. Och om vi mår bra, så kan vi hjälpa andra att må bra. Får du, jag, och alla andra samma möjligheter till att ta oss dit vi vill och längtar, så kommer vi också att kunna hjälpas åt att infria varandras mål.  


Vi är alla människor. Vi är alla personer. Vi är alla olika. Man är inte på ett sätt för att man är kvinna, man är inte på ett sätt för att man har en speciell hudfärg, man är inte på ett sätt bara för att man attraheras av personer av samma kön. Inuti ser vi ju faktiskt precis likadana ut, eller hur? Och det är också därefter vi ska ta oss framåt. Att man missgynnas olika saker i samhället för att man är någonting som inte är norm, är fel. Varför är normen mycket bättre än allt annat? Och hur fan blev alla normativa människor bättre, smartare och mer kapabla än alla andra? 

Jag är demokratisk socialist, för att jag vet att pengar inte är vägen till lycka. Pengar är ett starkt verktyg, för med pengar kan vi bygga bostäder till de som inte har en bostad, med pengar kan vi skapa jobb åt dem som inte har något jobb, med pengar kan vi rusta upp sjukvården, och göra våra skolor och universitet bättre och mer rustade inför framtiden.. 

Med pengar kan man också köpa JAS-plan. Eller dra ner skatterna på städjobb, så att de som redan tjänar pengar kan anställa personer till att göra det som stjäl höginkomstagarnas dyrbara tid, så att de kan tjäna ännu mer pengar. Eller varför inte dra ner alla skatter, för det låter ju bra i allas öron.... 

Jag vet inte vad du spontant känner att du blir lyckligast och mest inspirerad till att få leva i ett framtida Sverige av, att ha bra sjukvård eller ett gäng JAS-plan, men jag vet vad jag hade valt. För jag värderar högre att få ha friska medborgare i Sverige, än ett gäng stridsplan står och dammar någonstans. 



Jag vet inte riktigt om jag kan få till ett bra avslut på denna spontana med ack så nödvändiga text. Men jag hoppas att ni som håller med tycker att det låter vettigt, men jag hoppas än mer att ni som inte håller med tänker om en extra gång. tack för mig tjohej
|
Upp