I use my words, you can use yours

bläddrade igenom det där arkivet som jag mest varit stolt över att bevara i denna grymma internetvärld, men som jag ibland också förbannar mig över. Insåg plötsligt att min blogg fyllde fyra år igår och att det också innebär att jag är fyra år äldre än den tjejen som startade det här en dag i slutet av September 2008.
 
Ganska kort efter att jag startade det här, blev jag tillsammans med min första riktiga pojkvän. Ett förhållande som varade i ett år, ett 2009 som var fyllt med otroligt mycket känslor och nya uppleveler för mig. Att vara så kär men också kunna vara så förbannad på en och samma person samtidigt, det var någonting jag som sjuttonåring inte hade väntat mig av kärleken alls. Jag trodde ju att förhållanden var bra nästan alltid. Jag kanske inte sa att jag trodde det, men jag trodde nog faktiskt det innerst inne. Jag trodde väl att mina förhållanden skulle vara annorlunda. men hela det förhållandet var ju verkligen ett motbevis, och ändå så var det väldigt svårt för mig att förstå vad som gick fel. Jag är oerhört glad att jag kunde och valde att förstå och ta mig bort från det också, för jag tror att hade jag inte lessnat så mycket på mina och hans olikheter och ambitioner i livet så hade jag säkert kunnat sitta kvar där än idag, med tanke på hur mycket känslor jag hade för honom. 
 
Att direkt gå från ett förhållande till ett annat var kanske inte det allra smartaste jag har gjort i mitt liv heller, men jag vet inte vad som hände. att komma från ett förhållande som bara tog energi av mig hela tiden, som fick mig att vara arg och ledsen och att aldrig få någonting tillbaka, till att träffa någon som faktiskt gav mig allt det där som fattades innan, det var övervälvigande och jättehäftigt för mig. Någonting som man märkt nu, först efteråt, är väl att jag blev väldigt medryckt i alla dessa känslor som var där på en gång, och levde väldigt länge på den tryckvågen på nått vis. Sedan hade jag turen att ha en underbar pojkvän, absolut. som dessutom blev min bästa vän. Och idag ångrar jag inte på något vis det förhållandet, eftersom det också är det förhållandet som fick mig att göra de val jag har gjort de senaste månaderna. Och det var ett förhållande som bevisade för mig att även om det är precis som man föreställde sig ett perfekt förhållande, så funkade det ändå inte. Så var det något som fattades.
 
och det tar oss till idag. till vad jag kanske har lärt mig såhär på fyra år, på 1115 inlägg, på två helt olika förhållanden, på en massa tid som bara sprungit förbi - jag vill inte. 
 
jag vill inte bli kär. jag vill inte vara olycklig. jag vill inte kasta in mig själv i relationer där jag inte vet hur jag ska göra. jag vill inte vara osäker på någon annan. jag vill inte vara osäker på mig själv. jag vill inte ställa upp för människor som aldrig ställer upp för mig. jag vill inte vara fångad i en blå box resten av livet. jag vill inte göra som alla andra. jag vill inte. Fyra år senare och jag vill inte alls. 
 
jag låter som en fyraåring faktiskt. vill inte vill inte vill inte vill inte. och en dag kanske jag vill. men just nu så kan jag själv.

tuesdays are the best

Jag har kommit fram till att Tisdagar är mycket bra dagar på många sätt och vis. Mest för att jag oftast är ledig på Tisdagar. Också för att det alltid verkar hända bra saker på Tisdagar. Typ som idag, när jag lämnade in CV till Lush på Centralstationen i Stockholm, och butikschefen verkade så.himla.positiv. Inget sagt än men ska dit imorgon igen. eller som när vi var påklädare för två veckor sedan. eller som när vi flyttade hit! Allt händer på en Tisdag! 
 
nåväl, jag tråkar väl bara ut er med en massa ordbajs. jag förstår inte riktigt syftet med mitt ordbajseri heller. men ordbajs är bra att vara bra på. jag har lyckats få G på otroligt många inlämningsarbeten tack vare ordbajs. så jag kanske ska keep that up. 
 
anyhowwww, allt går finemang än så länge in le Stockholmo men längtar hem också. Tänkte boka tågbiljetter typ nuuuuuuuuuu så ciaoooooooooooooo
 
Upp