årets längsta inlägg om årets längsta år

Försökte skriva en slags sammanfattning av det gångna året men kom inte längre än till Mars innan jag ångrade mig och tryckte delete. 
 
varför?
 
för att 2012 har varit så jäkla upp-och-ned, huller-om-buller och ut-och-in. för att jag som person aldrig för ett år sedan skulle kunna tro på om någon sa till mig att jag skulle bo i stockholm nu. eller så kanske jag hade trott på det, men jag hade nog inte fattat för ett år sedan vart jag skulle få det modet till att göra det ifrån. 
 
Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ha gett bort mina egna teckningar i julklapp, så skulle jag garva högt. Om någon skulle ha sagt att jag skulle börja jobba på Desigual skulle jag ha garvat högre. 
 
Men livet har sina u-svängar, kurvor och återvändsgränder. och år 2012 var året då jag vågade följa mitt egna hjärta istället för att lyssna på hur andra tyckte att jag skulle vara. År 2012 var året då jag bröt mig loss från en norm som så många ville passa in i. Jag ville aldrig passa in. Jag kommer aldrig att passa in där. Jag tänker inte förlova mig, flytta ihop, lägga ut gullegullbilder på mig och min fästman och våran nya valp och skriva att jag ska älska dem för resten av mitt liv. Jag trodde att jag skulle passa in där. Jag trodde att det var en enkel väg att gå och att det skulle kännas rätt. men det kändes aldrig rätt. 
 
som de flesta säkert vet så var slutet på April en avgörande vändpunkt för mig. Det var då jag och Axel gjorde slut och jag fick för första gången i mitt myndiga liv prova på mina egna vingar utan en andra person som hela tiden skulle ha någonting att tillägga. Jag kan helt ärligt säga att det har varit oerhört skönt, oerhört befriande men också oerhört jobbigt i perioder. Det är aldrig lätt att lämna någon som man skrattat, upptäckt och älskat så mycket med. Men jag har också insett att det som varit kan inte alltid komma igen, och just då var inte vår tid. Men självklart gör det ont, att människan man hade närmast i två och ett halvt år nu är en avlägsen bekant och att man inte riktigt vet hur det går i hans liv. Man undrar självklart men samtidigt så måste jag lära mig att leva med att det är så det är. Jag ville gå min väg. det var dags för min tid. Det här är min tid, det här är mitt liv. 
 
Med detta uppbrott följde självklart en tid av ganska mycket förvirring och bekräftelsekåthet. Jag kan nog inte ens räkna på fingrana hur många gånger jag tror att jag har blivit kär det här året. men jag tror att det är mest sunt. det betyder att jag kan känna. och det gör jag. hela tiden. 
 
år 2012 har fått mig att förstå hur mycket min familj betyder för mig. Jag visste nog redan innan att ingenting går före dem, men det här året har jag verkligen verkligen insett att så är det. den som inte förstår det, förstår oss eller förstår varför man är som oss, den får inte vara med i mitt liv. Jag älskar min familj, jag älskar att umgås med min familj och det enda och mycket enkla krav jag har på mina vänner är att dem ska känna detsamma. för Anderssons/Lundin är inte svåra att älska. Vi är inte bittra, elaka eller läskiga. Vi kanske luktar lite rök men det är ingen anledning till att hata. Vi kanske inte kör BMW, åker till Thailand varje år eller investerar i aktier, men det är okej. För varje dag med min familj är underbar just för att vi har lärt oss att acceptera människors olikheter, vi har lärt oss att skratta åt det tragiska och att se det tragiska i det som andra skrattar åt. Vi är vi, och jag är en levande produkt av det. Tycker man inte om katthår och ciggarettlukt så får du väl stå över då. mer kul åt oss
 
år 2012 flyttade jag till Stockholm. en stad av möjligheter. Många tycks tro att jag hatar Göteborg för det. Det gör jag inte. Jag har lärt mig att uppskatta Göteborg vansinnigt mycket efter att jag flyttade upp hit. Men jag tycker hemskt mycket om Stockholm också. Jag tycker väldigt mycket om alla de personer jag har lärt känna här uppe, jag tycker väldigt mycket om att bo med min bästa vän. Jag älskar att stå vid slussen och veta att här gick Palme, Strindberg och många många andra. Jag känner mig fri och oberoende. Jag kommer upp själv på morgonen och åker själv till jobbet utan att behöva få skjuts eller åka i timtal. Jag upptäcker nya uteställen varje utekväll och träffar människor från världens alla hörn. Jag älskar Göteborg, men Göteborg blir aldrig som Stockholm. 
 
och jag älskar vad Stockholm har gjort för mig, i mitt liv. Det hade kunnat bli pannkaka av allting men ändå flyter det på. Och jag har träffat en till sån där person, som får mig att vilja öppna upp hela mitt inre och bara vara i synk med världen. Kanske inte än, men vi är påväg ditåt. och det känns bra. 
 
 
2012 har varit långklänningens år. det har varit Krunegårds, Niki and the doves och fulmusikens år. Det har varit zombiernas år. och kattsångernas år. Det har varit det skapande året och det kännande året. det har varit självförtroendets, självkänslans och självinsiktens år.
 
 
så... 2013. Ge mig allt det 2012 gav mig och lite till. Ge mig lycka, glädje och värme i form av kärlek och förtroende. Ge mig skratt och galna stunder. Ge mig sanning och mod. Ge mig livet. Lika mycket som 2012 har gjort. 
 
 
tack och hej leverpastej
 
 

in our eyes

 
 
 
man blir lite dålig på det där med att uppdatera sin blogg efter ett tag.speciellt då bloggen faktiskt är över fyra år gammal och det känns som att man redan har skrivit samma sak om och om igen. Ska försöka komma fram med någonting nytt i detta inlägg:
 
- the knife släpper nytt album och ska turnera under 2013. Om jorden går under på fredag kommer jag att bli så fett besviken för jag har väntat SÅ.LÄNGE på att just detta ska ske. så damn you mayafolket, om det blir så! 
 
-Att gå med i SSU Stockholm gynnar sig! Idag skickades en biobiljett hem till mig. Blev så glad att jag kan tänka mig att gå på några av deras möten och kurser. jag tycker verkligen om sossarna. jag är en liten sosseslyna, och fan ta den som försöker ta det ifrån mig igen. jag har förnekat min röda ställning alltför länge..
 
- snart snart snart är det julafton, och för första gången någonsin så ska jag åka från ett hem till ett annat för att fira det. Att bo så långt från mamma och pappa och oscar tär på en ganska ofta, jag saknar dem otroligt mycket och ofta men trivs också så fruktansvärt bra här i Stockholm. Snart har vi bott här i fyra månader och jag kan inte direkt påstå att Göteborg lockar på något sätt just nu. Här är jag, och här vill jag vara. 
 
Vi hörszz

du är

de sista sekunderna innan favoritbandet går upp på scen.
kaffe och cigg mot en solig vägg.
värmen från den öppna spisen.
nya skor som inte skaver. 
den tysta första snön. 
sommarkvällens bris.
nybäddade lakan.
en riktigt bra låt. 
midnattsdopp.
allt bra. 
i ett.
du
Upp