att det kan göra så himla ont

att ramla. att skrapa knän. att ta sig upp. att få ut all ilska och sorg man känner för att man än en gång har ramlat och för att man inte kunde igen. för att man slutade stå på benen. för att man tappade kontrollen. för att man vinglade till och tappade balansen. för att ingen tog emot en. för att man ramlar och känner sig så jävla kass för att man är en vuxen människa som borde kunna mer men ändå så misslyckas man och fan. fan fan fan fan fan. 

askan är den bästa jorden. jag vill bara tänka på det hela tiden. att ur allt ont kommer något gott. en dag kommer det att kännas bra igen. men nu är såren färska och jag ligger fortfarande på marken och undrar vad som hände. det gick ju så bra och sen vinglade det och sen så krash bang boom. och ja. vad ska man göra åt det. När man släpper taget så tar man steget. och jag släppte taget. och det gjorde ont. men alla säger att det blir bra. kan det inte bli det snart då? kan vi inte hoppa läkeperioder och omplåstring. för det är så jävla jobbigt. att släppa taget om någonting som varit ens hela liv. fan

Upp