fan vad waste

bloggen har hunnit fylla 1 och det känns ju fint att man har kastat bort ett år här. jaha
det är väl bara att fortsätta, det finns faktiskt några som är intresserade verkar det som. även om jag har mina misstankar om vilka ni är.....
på ett år har man hunnit växa, krympa, kräla, älska, hata, älska mer och sen ramla. både bokstavligen och inte så bokstavligen.
det värsta är att det här är bara början.
fan vad ångest
nu ska jag skriva ett personligt brev för jag är fan trött på mitt jobb. eller så ska jag sova.
majoriteten av min hjärnsubstans röstar på förslag nr b.
herrå

dadadadadidumdidada

idag har jag köpt ett par skor . jag tänker sex and the city,
funkar det som terapi för carrie så kanske det gör det för mig.
men antingen så måste det vara jävligt dyra skor eller så kanske det råkar vara så att carrie är en påhittad karaktär och shoeshopping kanske bara är en påhittad terapimetod som bara funkar för påhittade newyorkare för jag känner mig inte så himla mycket lyckligare.
fast det var fina skor
Upp