pour my brain out, I can't breathe

hösten och mörkret smyger sig in på svenska västkusten. det som skulle bli är snart förbi och snart börjar det bli bråttom igen. det är mörker och kyla som väntar på oss därute.
mörker som trots alla dessa mörka vintrar verkar så obekant och skrämmande.
kyla som är alltför bekant, så bekant att vi kan slippa den för vi vet. vi vet vad vi måste stå ut med. vi vet vi vet vi vet vi vet vi vet. vi vet allt, för vi är vi.
vi är människor från sverige, vi kan allt vi vet allt, vi kan läsa och skriva och har gratis utbildning. vi vet att vintern är kall och sommaren är varm och att vi måste panta burkar för det sparar energi. det vet vi.
vi vet att dem som super sig fulla är patetiska, dem som tiger är smarta, dem som har pengar är snåla och dem som skrattar måste vara idioter för vad finns det att skratta åt?
vi vet så mycket. ändå står det stilla. som om vi alla hade drunknat i en gigantisk titanic-olycka.
som om ingen nådde upp till ytan. alla andetag är bortsprungna och förlorade.
ha ha ha vem skrattar nu då.

saturday

väntar på mr.pink som ska komma med lite thai till latmasken i sängen och mig.
har kollar på 50 cents värdelösa serie hela dagen och insett att det kanske bara är 50 cent som är värdelös.
tråkigt för honom. byeeeeee
Upp